Hej.
Det var ett tag sedan. Var har jag varit? Varför har jag inte skrivit? Jag vet inte. Det är det enda svar jag har. Jag har många gånger öppnat denhär sidan, men aldrig har det funnits någonting att skriva. Eller jo, nu har det ju hänt saker. Men de har bara inte formats till ord. Nu också känner jag att jag skulle bara vilja radera detta inlägg. Varför? Jag har ingen aning.
För tillfället sitter jag i tåget. Jag skulle åka först imorgon. Men min tidtabell ändrades och jag kunde åka redan idag. För första gången i mitt liv upplever jag någoting som gör att jag på 15 minuter packar ihop mina saker och sätter mig på första tåget till en annan stad. Och det känns så självklart.
Så klart tvivlar jag ibland. Jag är så van vid att alltid stå på egna ben och vara stark ensam. Jag har aldrig gjort någonting sådanthär förut, och det gör mig osäker. För denhär saken är inte bara fast på mig. Utan den är fast på en annan person också. Jag måste lära mig att lita på en annan person helt och hållet. Lita på att han inte gör mig illa. Och det är spännande. Det är inte lätt för mig. Inte alls. Men samtidigt, så känns det så självklart att gå efter hjärtat. Så enkelt och naturligt. Det känns rätt.
Det har varit en höst full med upp- och nergångar. Det har skett en massa förändringar. Jag har tagit avstånd från vissa personer, medan jag lärt känna en massa nya underbara personer. Jag har börjat tänka allt mera på att omge mig själv med personer som jag tycker om och som ger mig energi, och inte spendera så mycket tid med sådana som stjäl av den och gör mig osäker. Och via det har jag funnit så fina relationer. Samtidigt som jag vågat utmana mig själv och faktiskt vara den jag är på olika evenemng och fester. Och det har lönat sig. Nu vågar jag stiga upp ensam på scen, dra ett program och bjuda på mig själv. Och jag tycker så mycket om det.
Hmmm. Jaa-a. Vad skall jag säga. För tillfället är jag nöjd. Faktiskt riktigt nöjd. Med allt det jag har. Med mitt liv. Hur det håller på att utformas. Och för att jag vågar vara jag. Inte hela tiden och inte i alla situationer. Men mer och mer. Och det skall ni också försöka vara. Strunta i dem som tar av er energi och gör er osäkra. Även om det skulle vara er bästa vän. stå på er, lyft upp er blick och le. För ni är så värda det. Omge er med människor som påriktigt tycker om er och gör saker som ni påriktigt tycker om.
Nu när jag skrivit känns det bra. Jag har saknat detta. Att låta tankarna flyta över tangentbordet och se hur de bokstav för bokstav bildar ord och meningar. Jag känner mig tillfreds.
Det känns skönt.
