Every time you fall down...

...you get up, wipe of the mud, lift your head and continue towards the goal.

Förutom att det är så svårt när målet ändras varje gång. Jag förstår inte vad jag gör fel, vad jag inte har som dom andra har. Varför kommer jag inte med. Jag har viljan, jag har kunskapen och jag har styrkan. Så varför lyckas jag inte?

Det är så förvirrande allt dethär. Jag har aldrig varit bra på att lämna mitt öde i andras händer, det gör mig varje gång lika nervös. Och hittils har jag bara fått bevisat att ja, det lönar sig inte. Dethär är någonting helt nytt, som jag bara inte får grepp om, som jag inte fattar hur jag skall lyckas med.

Men varje gång, som jag blir nekad, blir jag beslutsammare. För att sikta ännu högre. För om jag inte duger långt ner, så duger jag kanske högre upp. Åtminstone tänker jag försöka, jag tänker inte ge upp. För varje gång man misslyckas är det ett bevis på att man försökt. Och jag är inte den som ger upp.

Detta är inte ett inlägg skrivet med ilska eller hat. Detta är ett inlägg där jag försöker förstå och peppa mig själv till att det inte ännu är min tur. 

Ja mietin miten vaikeaa olisi kertoa...

I brist på rätta ord och fina formuleringar tänkter jag nu lacka naglarna blodröda och lyssna vidare på Erins sånger. 

Ha en trevlig fredagskväll.

 
 

If I told you that...

..that I fucked your bestfriend. 

Jag har lyssnat på Medinas låt Boring en hel del under de senaste dagarna. Jag älskar fuck you attityden, den boostar mig med energi. 

Just nu funderar jag på vart jag skall söka sommarjobb. Eller egentligen på att om jag skall våga chansa och kanske få uppleva min livs bästa sommar. Det däremot skulle innebära att jag skulle måsta lämna allting som finns här i Finland, packa mina grejer och resa ner till Syd-Europa för ungefär två månader. Och jag vet inte, på något sätt känns det som att jag lite sviker alla dem som satsat på mig och Carry om jag gör så. Men samtidigt, så lever jag efter mottot att om du får chansen, så ta den. Det skulle vara en alldeles otrolig upplevelse. Men, vi får se.

Idag skall jag försöka få ordning på min lägenhet, det ser ut som ett bombnedslag här. Dessutom skall jag packa för träningslägret som börjar imorgon och så skall vi på kvällen fara iväg till stallet. Och så kommer Marre hit efter hennes skola, jeij :)

Nedan hittar ni Medinas sång.

 

Det här med att gå vidare

Jag har aldrig gjort slut med någon. Inte påriktigt. Men jag har gjort det så att alla fjärilar i min mage dött, så att det har tagit ont, så att jag gråtit. 

Att göra slut med någon är inte lätt. Det gör en förvirrad, gör att man ifrågasätter än själv. Gör att man blir förtvivlad och inte vet vart man ska ta vägen. Ofta slutar det med att man dricker för mycket champagne och kysser fel kille. Bara för att sätta ett plåster över såret, för att ens ångest ska lätta för en liten stund. Men det blöder igenom, inte ens stygn kan hålla blodet borta. Man slickar bort det, men det slutar inte.

Men sen, en dag, så märker man att det bildats en skorppa. Oftast för att man glömt bort att torka bort blodet, utan bara låtit det vara. Och som det brukar gå med skorpor, så petar man bort dem för tidigt, och det börjar blöda igen. Man tar ett steg framåt ocht två steg bakåt. Man blir arg, förbannad på sig själv. Varför kan man inte bara låta det vara, varför måste man plåga sig själv? 

Sen kommer den dagen då man vågar ta kontakt igen. Oftast går det av bara farten, och man ångrar sig nästa sekund. Det hände åt mig igår. Och så får man inget svar tillbaka. Man blir nervös och vill göra sin handling ogjord. Men, tänk efter. Det var bara en liten like. Som inte betyder någonting. Förutom att du visar att du kan klara av dethär. Att du inte mera är arg, utan att du har sänkt dina händer, sopat bordet och tänkt om. Att du ä klar att vara vänner igen, men med lite mera mellanrum mellan er. Att du vill att allting skall vara bra igen, för att den andra personen är viktig för dig.

Back in town

Hej på er. 

Vi har varit de senaste 6 dagarna med familjen i Indien på ett bröllop, och där fanns ingen internet, så ädärför har bloggen legat nere. Men nu är jag tillbaka här i kalla Finland, så nu blir uppdateringen som vanlig igen.

Indien var en alldeles fantastisk upplevelse. Så skönt med + 30 grader och sol. Vi åkte omkring lite i Bangalor och Delhi, åt indisk mat och deltog i min kusins bröllop. 
Alla människor var otroligt vänliga, men samtidigt temperamentsfulla. Trafiken var alldeles galen, men så fascinerande. Jag kan inte säga annat än att jag har en vecka av fascinerande upplevelser bakom mig.

De följande dagarna skall jag försöka ordna upp en massa saker så att allting är klart när veckoslutet och början av nästa vecka kör igång. Det blir landslagsträning, ett spex och två sitsar samt flyttning av alla mina grejer och möbler då min lägenhets renovering kör igång nästa vecka. Spännande. Oj, jag skulle så vilja ha en bra kamera så att jag skulle kunna dokumentera allting och visa åt er. Bloggen känns så tråkig utan bra bilder.

8 letters, 3 words

I en byrå

"Järjestys on maailmassa rikkomaton,
Kaikelle on lokero, pienen pieni komero
Hiljainen ja näkymätön laki se on"

Meningar från Antti Tuiskus nya sång Rakkaus on. 

Livet är så lustigt. Man tror att allting är så uppordnat, snyggt och prydligt. Allt är ordnat i sina egna fack. Reglerna är spegelklara, ens relationer till andra människor är helt tydliga.

Men så händer någonting. Alla de olika relationerna blandas ihop. Man upplever nya situationer med gamla bekanta, gamla situationer med nya människor. Allting vänds in och ut, och man blir helt förskräckt. 

Och då har man två val. Allting att panikera, eller att ta ett chillpill och leva med det att hela denhär världen är helt uppochnervänd.

Jag har varit i denhär situationen. Då jag började Hanken blandades en massa olika sorters relationer med varandra. Det var gymnasiekompisar, gamla familjebekanta, släktingar och nya kompisar. Alla ens gamla mönster rördes om och blev blandade med varandra. Dessutom var alla dessa olika relationer i samspel med varandra.

Jag blev orolig. För jag hade inte kontroll över situationen. Jag har alltid gillat att ha koppi på saker, att kunna definiera allting med enkla termer och ha klara platser för relationer och saker i mitt liv. Men, gulishösten vände in och ut på alla mina lådor, kastade alla grejer på golvet och slängde tillbaka dem huller om buller. I ett skede var allting så råddigt att jag skulle ha velat sätta mig ner och gråta.

Men så var det någonting som fick mig att tänka om. Jag kan inte kräva att jag ska ha kontroll över allt, då kommer det sluta med att allting förstörs och så står jag ensam. Jag kan inte hindra nån, jag kan inte bestämma något för nån annan. Så istället för att panikera och vara förtvivlad, så måste jag tvinga mig själv till att andas djupt och bara titta på. 

För vem kräver egentligen att du måste ha en definition på ett förhållande? Varför våndas över någonting som du inte kan bestämma över? 

Det var svårt. Det är aldrig lätt att släppa taget om något som man är van vid. Men det har lett till att jag lärt mig att slappna av på ett helt annat sätt än förrut. Både med personrelationer, men också med andra saker. Att jag inte behöver ha stenhård koppi på allt, att jag inte behöver ha ordning på varendaste liten sak. Att det ibland är helt bra att bara låta saker ha sin gång, att de nog reder ut sig tillslut. Och, att det kan vara ganska så underhållande när man slutar sätta definitioner på allting.

Aa, och Antti Tuiskus biisi hittar ni här under:

Töj på gränserna

Du får inte göra det. Du får inte röra honom. Du får inte ta såndänä bilder. Du får inte klä dig sådär.

Vi har så många regler. Alla har så många åsikter om vad som är rätt och fel. Så många funderingar om vad som är förbjudet och vad som är tillåtet.

Av egen erfarenhet kan jag säga att det ger en en otrolig kick att göra någonting förbjudet. Att inte lyssna på de andra, att vara lite för olydig, att göra någonting farligt. Någonting som man kan råka illa ut för, att göra någonting som man egentligen inte borde göra. Varför? Jo, för att det är spännande, för att man inte gjort det förut. För att man kan bli påkommen och då blir allting helt upp-och nervänt.

Men är det en dålig sak? Att göra någonting farligt, olydigt och njuta av det? Nej, för det gör att man känner sig levande. Och det kan aldrig vara fel att känna sig levande. För livet är till för att levas, eller?

Så imorgon. Utmana dig själv. Gör någonting skrämmande. Någonting förbjudet. Någonting som gör att du måste titta två gånger extra för att kolla att ingen ser dig. Och njut. Njut av adrenalinet som det skapar. Och njut av att för en stund stå på fel sida.

C'mon and dance with me

Godmorgon. Hur har er dag börjat?

Själv så är jag så glad över att jag redan nu är uppe och nästna klar för att börja med mitt franska läsandet. Jag måste bara springa en snabb tur till butiken så kan jag sedan sätta igång, 

Under veckoslutet var jag mest i stallet. Vi red två stycken banövningar med Carry, som båda gick alldeles utmärkt. Allting flöt på bra, och missarna som vi fick på lördagen fick vi korrigerat på söndag. En så skön känsla när man märker att det känns lätt att rida MsV B. 
Igår var vi ute i busvädret, jag höll på att förfrysa mina kinder, men annars var det riktigt mysigt.

Annars så har jag gjort en massa skolarbeten och så har jag planerat lite för en resa till Amsterdam i slutet av april. Det kommer bli bal och brunch och en massa annat roligt, så det kommer bli skoj. 

Men nu skall jag kila, här är dagens sång.

söndagen den 3.3.2013

För att vi är först i början på vår resa.

You keep playing with fire

Godmorgon på er. Jag har börjat dagen med morgonmål och med att lyssna på Darins nyaste skiva Exit, den har än så länge varit riktigt bra :)

Idag skall jag först städa, sedan dra iväg till stan för lite shopping. Skall skaffa juvliga, långa sommarklänningar för Indien. På kvällen har vi banövningar på stallet, det blir skoj.

Nedan hittar ni två av Darins sånger:

fredagen den 1.3.2013

Ojdå, vi är redan inne i mars månad. Tiden flyger iväg.

Idag skall jag nu först på morgonen ha en franska föreläsning. Efter det tar jag bussen till Brunakärr där jag har en ridlektion. Vi kommer säkert öva på programlinjerna som kommer i morgondagens program.

Annars så är mina fredagsplaner ganska öppna. Jag skulle kunna öva lite till min IKT tent och så funderade jag faktiskt på att göra veckans städning ikväll. Allt beroende på hur länge det tar i stallet efter att vi kommit hem från Bruna. 

Nedanför hittar ni dagens inspiration.