Att göra slut med någon är inte lätt. Det gör en förvirrad, gör att man ifrågasätter än själv. Gör att man blir förtvivlad och inte vet vart man ska ta vägen. Ofta slutar det med att man dricker för mycket champagne och kysser fel kille. Bara för att sätta ett plåster över såret, för att ens ångest ska lätta för en liten stund. Men det blöder igenom, inte ens stygn kan hålla blodet borta. Man slickar bort det, men det slutar inte.
Men sen, en dag, så märker man att det bildats en skorppa. Oftast för att man glömt bort att torka bort blodet, utan bara låtit det vara. Och som det brukar gå med skorpor, så petar man bort dem för tidigt, och det börjar blöda igen. Man tar ett steg framåt ocht två steg bakåt. Man blir arg, förbannad på sig själv. Varför kan man inte bara låta det vara, varför måste man plåga sig själv?
Sen kommer den dagen då man vågar ta kontakt igen. Oftast går det av bara farten, och man ångrar sig nästa sekund. Det hände åt mig igår. Och så får man inget svar tillbaka. Man blir nervös och vill göra sin handling ogjord. Men, tänk efter. Det var bara en liten like. Som inte betyder någonting. Förutom att du visar att du kan klara av dethär. Att du inte mera är arg, utan att du har sänkt dina händer, sopat bordet och tänkt om. Att du ä klar att vara vänner igen, men med lite mera mellanrum mellan er. Att du vill att allting skall vara bra igen, för att den andra personen är viktig för dig.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti