Förutom att det är så svårt när målet ändras varje gång. Jag förstår inte vad jag gör fel, vad jag inte har som dom andra har. Varför kommer jag inte med. Jag har viljan, jag har kunskapen och jag har styrkan. Så varför lyckas jag inte?
Det är så förvirrande allt dethär. Jag har aldrig varit bra på att lämna mitt öde i andras händer, det gör mig varje gång lika nervös. Och hittils har jag bara fått bevisat att ja, det lönar sig inte. Dethär är någonting helt nytt, som jag bara inte får grepp om, som jag inte fattar hur jag skall lyckas med.
Men varje gång, som jag blir nekad, blir jag beslutsammare. För att sikta ännu högre. För om jag inte duger långt ner, så duger jag kanske högre upp. Åtminstone tänker jag försöka, jag tänker inte ge upp. För varje gång man misslyckas är det ett bevis på att man försökt. Och jag är inte den som ger upp.
Detta är inte ett inlägg skrivet med ilska eller hat. Detta är ett inlägg där jag försöker förstå och peppa mig själv till att det inte ännu är min tur.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti