Öppnor och slutor

Hejsan. Här har tiden varit alldeles för knapp, och jag har inte hunnit skriva ner någonting alls.

Tillsammans med Ronja har vi tränat på. Vi har nu övat på de svårare rörelserna. Jag tycker att hon nu börjar hållas i en väldigt nätt form, med en mjuk kontakt och en nacke som går att ställa och böja avslappnat, så jag tänkte att det nu är dags att ta upp träningen en nivå i svårighetsgrad. Så fort jag fått klart mitt slutarbete i skolan skall jag lusläsa de program som jag hoppas tävla nästa år, checka in linjerna och kolla upp vad vi behöver lära oss. 

Fram till att jag faktiskt hinner kolla upp rörelserna, så har jag gjort uppgifter med sådana rörelser som jag vet att kommer i programmena. Vi har övat mycket på galoppslutorna, som jag gjort längs med långa diagonallinjer. Jag har satt stor fokus på den förvända galoppen, på att Ronja skall hitta balansen på bakbenena och bära sig även där. Och så har vi övat på piruettgaloppen. Till vänster fungerar den alldeles jätte fint redan, till höger blir den hela tiden bättre och bättre. 

Ronja känns väldigt stark i galoppen. I traven däremot blir hon lätt lite seg och långsam för mina hjälper, jag skulle vilja ha henne känsligare och mera på. speciellt i de långa travslutorna så blir hon i slutet låg i steget, men det får vi lösa nästa gång på träningen.

Jag har också fått en aha-upplevelse med slutorna. För att få mera tryck i dem i galoppen och få en säker position för dem redan från början, så har jag börjat rida öppna förrän jag börjar själva slutan. Någonting som man sagt åt mig i miljoner år, tänk att det skall ta så länge att lära sig. Men det känns super bra att först hitta en balanserad öppna, och sen bara därifrån enkelt leda in henne i en sluta.

Så, det är vad vi tränar på för tillfället. Öppnor och slutor.

Det känns roligt att äntligen få träna lite mera på svåra rörelser, och det som är extra roligt är att hon varje gång som jag rider henne känns säkrare och säkrare. Idag gjorde hon flytande övergångar mellan sluta-öppna-sluta till vänster i galoppen. De till höger var inte lika bra, men det kommer.

It is all about the details

Ååh, träningsvärk

Alltså hjälp. Jag tror aldrig min kropp varit så sjuk och trött som efter fredagens träning.

Förra fredagen var det alltså dags för ett gympass tillsammans med Steffi. V var 12 personer från vår ridklubb, och så Steffi som coach. 

Steffi hade oss och göra olika sorters serier, mycket focus låg på magen och lårena. Vi gjorde armhävningar, magmuskelträning, vi stog på händerna, ja en massa olika sorters rörelser. I slutet körde vi en slutspurtsträning där man först skulle göra en rörelse där man hoppade ner till golvet och sen upp 10 gånger, sen skulle man göra 10 stycken magmuskler och efter det 10 swing med en kahvakuula. Detta repeterades fyra gånger, så snabbt man bara kunde. Jag kan säga att jag inte var snabb. 

Fast jag märkte i hur dålig kondition och muskelstyrka jag är i, så var träningen endå super rolig. Rörelserna var enkla, och Steffi var underbart positiv och uppmuntrande. Vi kommer alla få ett eget träningsprogram inom 2 veckor, och jag tänker absolut träna så attan. Det duger ju inte att Ronja är i topptrim, och så är min egna kondition sämre än en hösäcks. Jag skulle kunna skriva ett inlägg om vad jag hoppas uppnå med träningen och så, det är ju roligt att kunna blicka bakåt sedan. 

Jag har fått en massa ut av dessa två tillfällen. Steffi har inspirerat mig att faktiskt börja tänka på min kropp, vad jag äter och hur jag motionerar. Tack Steffi för det, du är en otroligt inspirerande och motiverande.

Bild från we<3it.com

Ridning och märkeshets

Träns från Otto Schumacher, bett från Sprenger, sadel från Hennig, sadelgjord från JH, sadelfilt, lindor och paddar från Eskadron.
Hjälm från Samshield, halsduk okänd, t-skjorta från HM, tröja från Spooks, softshell frn Kingsland, dunjacka från Kingsland, byxor från Spooks, sockor okända, stövlar från Könings, sporrar från Sprenger.

 

Snabbt ihopräknat blir dethär 9 olika märken. Om jag skulle ha funderat på hur jag satte ihop outfitten skulle jag enkelt ha kunnat få oohp typ 12 olika märken.
Om någon säger att det inte finns märkeshets i ridvärlden så har den nog levt någonstans långt ute på landet med endast sina egna hästar i stallet.

För mig är det viktigt att se bra och välvårdad ut då jag rider. På samma sätt som jag vill att mina kläder ser bra ut i vardagslivet, så vill jag att det är snygga i stallet. Argumentet att i stallet kan man klä sig i vilka trasor som helst stämmer säkert. Jag spenderar också ibland min tid i stallet i mysbyxor och slitna skor. Men om jag vill träna ordentligt, så känner jag att min motivation höjs om jag har kläder som passar Ronjas sadelfilt och lindor och som gör att jag känner migg snygg och professionell då jag tittar mig i manegespegeln.

Varför köper jag då int emina ridkläder från Hööks eller Horze, om det viktigaste är att matcha hästens utrustnings färger? Kvalitet är för mig en viktigt faktor. Med kvalitet kommer bra passform och kläder som sitter snyggt. Som exempel så vill jag att mina ridbyxor skall sitta supertajt. Om man jämför mina byxor från Hööks och mina byxor från B Vertigo så är det en så otrolig skillnad. Byxrna från hööks är redan för lösa efter endast ett halvt år, medan mina B Vertigon känns som nya varje gång jag drar dem på mig.
Och så lyssnar jag mycket på mina förebilder. Könings stövlarna köpte jag för att jag verkligen behövde nya stövlar och för att min tränare sa att de är de bästa. Det samma med sadeln. Den satt perfekt på Carry, den kändes bra och märket var högklassigt.

Jag känner inte att jag har ett osunt förhållande till märken. Jag vill se snygg och prudlig ut då jag far på träning, därför väljer jag att klä mig i kläder med bra passform och hög kvalitet. Och dessa är oftast märkeskläder. Detta stämmer inte på alla märken, jag har ett par sadelfiltar som kostat över 100 euro och de är redan noppiga. Jag kommer inte köpa av dem pånytt, eftersom de enligt mig inte håller måttet. Men oftast får man bättre kvalitet om man betalar lite mera.

Problemena uppstår då man börjar klä sig i vissa märkes klädes för omgivningens skull. När man kännner att man duger endast om man har dendär Kingsland jackan eller Samshield hjälmen. Ridning och stallet skall vara en fristad, ett ställe dit man kan komma precis som man är och bara njuta av sina kompisars och hästarnas sällskap. Om märkena börjar spela för stor roll, försvinner detta. Pressen att passa in är tyvärr väldigt hög då man är ung, och det baseras ofta på kläderna eftersom det är ett enkelt sätt att visa tillhörighet. Jag är mycket för att problemen löser sig med tiden, då man blir lite äldre. Att man kan lära sig någoting från alla livsskeden. Men om man tydligt blir mobbad för att man inte har dendär Kingsland mössan så är det inte bra. Mina tips är att man kan fundera på hur du kan göra det bästa av situationen. Fixa ihop en snygg outfit med kläder från billigare märken. Sök på HM, Gina Tricot eller Hööks. Har du en snygg helhet kommer du redan långt. Är det fast på att ha en viss stils mössa eller vantar? Kanske din mamma eller mormor är bra på att sticka. Gör din egna variant av Kingslandmössan. Kanske du kan spara ihop pengar till märkesplagge. Kanske du kan hjälpa till i trädgården eller tvätta bilen för en liten peng. Förklara för de vuxna hur det ligger till och att du skulle behöva lite pengar.
Men det allra viktigaste är att du har lite skinn på näsan. Bara för att någon har en viss mössa eller tröja gör den inte till en bättre ryttare. Hästarna bryr sig inte om vad du har på dig. Du kommer inte automatiskt klara sig bättre på timmen bara för att du har på dig ett par märkesbyxor. På en tävling är det inte den som har snyggast outfit utan den som visar upp sin häst bäst som vinner. Kom alltid ihåg det och jobba hårt för att bli en bättre ryttare. För du vill att människor skall se upp till dig för att du får den svåraste hästen i stallet att gå super bra, och inte för att du är klädd i Kingsland och Pikeur från topp till tå.

Under sommaren fick jag ofta höra att jag kan inte ha så fin utrustning för att jag är en så dålig ryttare. Bakom dethär ligger säkert rädslam för att andra skall tala bakom ryggen på en, säga att "hon har så fin utrustning, men hon rider så dåligt. Helt onödigt att hon har så fin utrustning". Det är lite samma som om någon får en jätte fin häst fast hon inte rider så bra. Reaktionen baserar sig oftast på avundsjuka. Här är felet absolut inte i ryttaren som har den fina utrustningen, utan hos den som talar illa eller tänker elakt. Fin utrustning är inte bort från någon. Tycker du något är snyggt skall du få bära det oberoende av om du är nybörjare eller professionell. Någon kanske talar illa om dig bakom din rygg, men de är bakom dig för en orsak. Om du inte beter dig som om du skulle vara en bättre ryttare bara för att du har en märkeshjälm eller märkesbyxor, kommer människor inte heller behandla dig som så. Och om de endå gör det, så är det baserat på avundsjuka och såna människor lönar det sig att lämna bakom sig.

Så, ja. Det finns märkeshets i stallet. Men det är upp till dig själv vad du gör av det. Låter du de dryga tonåringarna i stallet påverka dig, eller sätter du istället ner din tid på att bli bäst på hästryggen. Hitta kompisar som inte bryr sig om varifrån dina ridbyxor eller din mössa är, men få inte dåligt samvete om du har en märkesjacka. Du är i stallet för att trivas, och alla trivs vi på olika sätt. 

Början av veckans ridning

Hej på er.

Jag sitter just nu i kökssoffan och lackar naglarna efter en stor lunch inspirerade av Steffi. Den bestod av höna, rid och en sallad med tomat, avocado, mozzarella och nötter. Nu hoppas jag jag hålls mätt länge. Annars så har jag laddat kylskåpet med bär och klementiner till mellanmål.

Jag har nu ridit Ronja tre dagar. Idag och på må var hon super, igår var hon inte alls bra. Vi har fokuserat på galoppsamlingarna och galoppslutorna. Till vänster har hon gjort dem alla dagar helt super fint, till höger kämpade vi så attan igår och idag satte de äntligen. Vi har tränat samlingarna på stora ändcirklar, och så gjort långa diagonaler i sluta. 

Problemet igår var att Ronja blev väldigt seg och långsam, och så ville hon inte hållas ordentligt i eftergift till höger. Idag började jag med att noggrant analysera hur jag rider då jag rider i vänster varv. Då jag samlar henne där sitter jag långt ner med benena, jag leder neråt och åt sidan med inner tygel och så tar jag halvhalter med ytter genom att lite lyfta på handen. Allting går lätt och smidigt och Ronja samlar super fint ihop sig.

Jag lät Ronja få en skrittpaus och så gjorde vi helt samma sak till höger. Jag märkte att problemet är att jag blir hårt och stelt och hålla henne med vänster hand. Så fort som jag på samma sätt som i vänster varv började ta halvhalteroch lite lyfta på handen, så fungerade det super bra. Hon samlade inte sig lika bra som till vänster, men mycket mycket bättre än vad hon någonsing har gjort förrut.

Jag fokuserade också på att sitta lång med benena och inte bli och pressa. När jag ba om reaktion med benena skulle hon reagera, men annars var skänklarna stilla och låg endast nära hennes sidor. Och tadaa, det fungerade. Jag fick en häst som var alert och snabb för hjälperna.

Idag kändes Ronja super super fin. Jag är så nöjd med henne. Imorgon får hon en välförtjänt vilodag, och i slutet av veckan tänkte jag fokusera på travarbetet.

Inspired by Steffit

Idag hade vi Stefanie "Steffi" Hagelstam och föreläste i vårt stall. Steffi driver bloggen steffit.com, är med i Valios nya reklam och är annars bara underbart glad och energisk.

Steffi berättade om träning, om kost och om mental hälsa. Vi fick lära oss uppvärmningsjumppa och slutstretchning, men det som fastnade mest hos mig var hur viktigt det är med kost.

Jag är själv extremt dålig på att äta hälsosamt. Lyckligt lottad som jag är så har jag aldrig egentligen behövt tänka på vad jag stoppar i mig, det fastnar ändå aldrig på min kropp. Men jag tror att min kropp skulle må otroligt mycket bättre om jag skulle lyckas hålla ett jämnt blodsocker, äta mat som är så ren och naturlig som möjligt (dvs. utan en massa socker och extra tillsattsämnen) och faktiskt dra ner på sötsakerna. För tillfället äter jag ungefär ett varmt mål om dagen, och mella n det stillar jag hungern med en massa små mellanmål som mer än ofta består av någonsorts sockerbomb. Det är inte alls bra.

Min plan mot detta är att börja planera vad jag äter. Köpa hem goda frukter och bär som man lätt kan ta med sig som mellanmål. Försöka äta godis endast en gång i vecka, och dricka dedär 2 litrarna vatten per dag. Försöka äta både morgonmål, lunch och middag, och sen bra mellanmål på det. En stor utmaning, såklart, men jag vill försöka och se om det faktiskt spelar någon roll.

En annan sak som jag absolut skall börja göra är min egna uppvärmning före ridningen och stretchning efter. Det tar max 10 min sammanlagt, och jag vill pröva på om det gör någon skillnad mot hur jag känner mig själv på hästryggen.

På fredagen skall vi gå till gymmet tillsammans med Steffi. Det kommer bli otroligt roligt, och jag blev så lättad då Steffi sa att det räcker om man går till gymmet 2 dagar per vecka om man rider så mycket som jag gör. 2 dagar i veckan skall jag nog klara av, så jag väntar med iver på fredagen.

Super Steffi!

 

Film från lördagen

Här kommer film från lördagen. Martina håller på med ett filmprojekt och därför har hon filmat lite mera än endast banan. Jag älskar de första scenerna med sminkning och flätning.

Tydligen vill inte youtube och blogger synka ihop, så länken till filmen är denna: https://www.youtube.com/watch?v=UCZfY2-aNUM&feature=youtu.be

Vår prestation börjar vid  1:13. Före det är det lite detalj och förberedelsefilmning.

Ronja rörde sig riktigt riktigt bra genom hela banan. Hon gjorde en miss i vänstra travskänkelvikningen då hon bröt till galopp och bakdelsvändningarna är ingenting att hänga i julgranen, men annars är det riktigt riktigt bra. I galoppen blir hon lite kort och spänd i nacken, så detta måste vi arbeta på. Galoppen är annars hennes starkaste gångart, så jag tror att bara jag får henne riktigt avslappnad och rund i den så kommer vi få riktigt fina siffror för den också. Denhär banans resultat var alltså 66,4 % och en femte placering.

Dessutom är jag så glad över att hon lärt sig att uppföra sig i prisutdelningen. I början av sommaren hoppade hon mest omkring, men nu står hon nätt stilla och hälsar på domaren. Hon får nog annars också guldstjärna på beteendet, min lilla häst <3 

Inga filmer ännu

Tyvärr så har jag inte ännu fått filmerna av Martina, så de får vänta. Imorgon är det dags för ett ridpass igen, idag har mamma bara promenerat Ronja.

Bilden under är från vår förenings egna tävlingar som var i september.

Hemma

Vilka intensiva tävlingsdagar vi haft. Jag har inte just nu några filmer eller bilder, men jag borde få av dem imorgon av Martina, så då kommer det närmare analys. Här kommer ändå en snabb update.

Igår kändes Ronja super fin i uppvärmningen, men inne på banan började jag rida henne för mycket bakåt med handen, vilket ledde till att hon blev för bunden, spänd och kort i formen, vilket sen ledde till att hon blev bakom skänkeln och så fick vi missar genom programmet. Vårt resultat var 59 %.

Idag kändes Ronja igen super fin i uppvärmingen. Jag fick av domaren igår ett råd att inte rida så mycket bakåt, utan istället låta Ronja gå framåt. Dethär tänkte jag mycket på inne på banan och jag var noga med att sitta rakt på henne, och inte bli och skuffa henne lite bakåtlutad. Och så höll jag en supermjuk hand med endå ett bra tag. Det funkade super fint, Ronja kändes så elastisk och avslappnad. Vi fick en miss i vänstra skänkelvikningen och dåligt för bakdelsvändningarna, men annars var programmet jämnt och snyggt. Vårt resultat var 66,4 % och en femteplats. Med denhär prestationen är jag super nöjd.

Jag har också kommit fram till att även om galoppen är Ronjas finaste gångart, så är det också hennes svaghet. Det är här som hon lätt blir för kort i nacken och spänner upp sig. En av vinterns utmaningar blir att få henne att röra sig samlat och avslappnad, utan att bli för kort och hög i nacken. Det är så skoj att få nya insikter i saker och faktiskt förstå in på djupet.

(C) Susanna Niemi

Imorgon kommer det förhoppningsvis upp filmer och lite djupare analyser. Nästa vecka kommer focus vara på nästa säsongs mål och träningssäsongens upplägg. Spännande.