Igår kändes Ronja super fin i uppvärmningen, men inne på banan började jag rida henne för mycket bakåt med handen, vilket ledde till att hon blev för bunden, spänd och kort i formen, vilket sen ledde till att hon blev bakom skänkeln och så fick vi missar genom programmet. Vårt resultat var 59 %.
Idag kändes Ronja igen super fin i uppvärmingen. Jag fick av domaren igår ett råd att inte rida så mycket bakåt, utan istället låta Ronja gå framåt. Dethär tänkte jag mycket på inne på banan och jag var noga med att sitta rakt på henne, och inte bli och skuffa henne lite bakåtlutad. Och så höll jag en supermjuk hand med endå ett bra tag. Det funkade super fint, Ronja kändes så elastisk och avslappnad. Vi fick en miss i vänstra skänkelvikningen och dåligt för bakdelsvändningarna, men annars var programmet jämnt och snyggt. Vårt resultat var 66,4 % och en femteplats. Med denhär prestationen är jag super nöjd.
Jag har också kommit fram till att även om galoppen är Ronjas finaste gångart, så är det också hennes svaghet. Det är här som hon lätt blir för kort i nacken och spänner upp sig. En av vinterns utmaningar blir att få henne att röra sig samlat och avslappnad, utan att bli för kort och hög i nacken. Det är så skoj att få nya insikter i saker och faktiskt förstå in på djupet.
![]() |
| (C) Susanna Niemi |

Ei kommentteja:
Lähetä kommentti