Igen har jag fått en ordentlig wake up- call. Någonting hände som fick mig att inse att hela vår tillvaro kan ändras så snabbt, på mindre än en sekund har allting som vi ordnat snyggt i lådor, ryckts ut, kastats huller om buller och stampats på.
Allting som vi trodde skulle finnas där förevigt, stolpen som vi alltid trodde var så stabil har fallit och ny vi ligger omskakade, gråtande på marken.
Vi säger så sällan "jag älskar dig" eller "du är otroligt viktig för mig". Varför? För att vi är rädda för att inte få samma respons tillbaka, eller kanske för att det är generande. Men varför inte? För imorgon kan det vara för sent, även om du inte tror det idag.
Så säg det idag. Berätta åt dina föräldrar hur otroligt viktiga dom är för dig, säg åt din syster att du älskar henne. Krama din pojk- eller flickvän länge, med omtankt. Skicka ett SMS med ett hjärta åt din bästa vän.
Bara för att visa att du älskar henne/honom. För mitt i allt dethär, bland studier och fester och hobbyer, så är det endå våra medmänniskor, vår familj och våra vänner som är det allra viktigaste. Så varför inte visa det?



Ei kommentteja:
Lähetä kommentti