Det är inte på allvar. Förutom för dem som inte ännu kan ta det på skämt.

Jag satte ut en ny profilbild på FB igår. Jag tycker själv att den är fin, jag tycker om färgerna och hur jag ser ut på den. Men sedan, så får jag en inte så välplacerad kommentar om den. En kommentar som inte berör mitt utseende eller min person, men som endå skadar. Som får mig tillbaka till den tid då jag var svag och utsatt. Och den fick mitt hjärta att skrämt fladdra, för jag blev rädd för hur det gamla betendet sitter fast.

För fast kommentaren var menat som ett skämt, och fast en frisk människa skulle ha skakat på axlarna och inte brytt sig, så bryr jag mig. För jag är fortfarande skadad och ihoplappad från vad som hände då jag var yngre. Jag började fundera på att om jag skulle ta bort bilden. Men nej, sen tänkte jag om.

Jag skall få lägga ut en fin bild på mig själv på FB utan att behöva vara rädd för att få elaka kommentarer. Ja, denhär kommentaren var tänkt som oskyldig. Men det är ju det som är felet. Människor tror att dom gör oskyldiga saker, att dom har kontroll över chargongen och att ingen skadas. Men så är inte fallet. Oftast vet vi inte om vem som är skadad och vem som är frisk. För jag vet, att som skadad är det mycket lättare att spela frisk än att påriktigt visa att man har ont. Och därför kan en oskyldigt menad kommentar vara ödesdiger.

Så därför, snälla. Låt dendär ironiska kommentaren vara osagd. Låt bli att skriva ner detdär sarkastiska skämtet. För det tar påriktigt ont. Det får oss som håller på att lappa ihop våra sår att blöda lite längre, och dem som fortfarande går neråt att falla lite snabbare. Klicka istället på like-knappen eller skriv ner ett trevligt ord. Eller låt det bara vara.

Och ja, min nya profilbild ser ut såhär: