Everytime I'm with you, I feel...

Är man vrickad när man anser att någonting är roligt och skojigt bara för att det är så komplicerat? Att man egentligen inte vill att det råddiga skall ta slut, för att det tar bort udden av hela saken. 
Men men, det har nu inte så stor skillnad. Så länge som allt hålls som nu, eller går mot ett bättre håll, så är jag nöjd. 

Igår var vi ennu hela dagen på Ypäjä. Jag fick en chans att rida min KÜR som förryttare, fastän vi inte kvalade påriktigt p.g.a. fredagens dåliga resultat. På lördagen gick C redan ganska bra, ett par missar som resultarade i att poängen drogs ner till 61 %. Igår red vi i KÜRen också lite över 61 %. Vi hade ett par stora missar, han bröt ökade traven och så bröt han vänstra travslutan till galoppen vilket kostade oss en massa poäng.
Allmänt var veckoslutet riktigt bra, jag lyckades hålla min nervositet i schack och rida bra och vi fick en bättre känsla för varje dag. 

Idag började jag dagen med att försova mig med en timme, lyckat. Så jag fick rusa iväg till min lägenhet då köksfirman skulle komma och göra några mätningar. Sedan hade jag en föreläsning i skolan och efter det strossade jag omkring på stan. Jag köpte ett par böcker, fixade en ny sadelgjord åt Carry då hans gått helt sönder och så åt jag lyxlunch inne i stan. Så skönt att bara ta det lugnt, promenera omkring och njuta av det underbara vädret.

Nu skall jag sätta igång och öva på min franska. Jag har prov nu på onsdagen, och jag kan inte i princip någonting, så det blir att råplugga. Inte skoj.

Dagens sallad + ice tea + en bra bok = underbar måndagsstund

PS. Jag har inte glömt bort lanseringen, orkade bara inte göra någonting igår då jag om hem, utan jag drosade direkt i säng. Men jag lovar, det kommer.