Avskalade hjälper

På tisdagen hade jag Maschas timme. Vi fokuserade endast på att få Ronja riktigt avslappnad och att rida med ett väldigt lätt stöd i handen.

Med Karino och Carry har jag kunnat rida med ett ganska starkt stöd i handen. De har båda trivats bäst med att man har en ordentlig kontakt till munnen, och jag har inte haft så förfinade hjälper med nåndera av dem. På dem har man mera kunnat bara tuta och köra.

Med Ronja är det däremot någonting helt annat. Jag har först för en liten tid sedan förstått hur känslig hon faktiskt är. Någonting så litet som att man man faktiskt svänger axlarna åt det håll man är påväg till eller det att man rätar upp handen så att tummen pekar uppåt påverkar känslan genast. Och det är dethär jag måste lära mig. Att rida med så avskalade hjälper som möjligt. 

Under timmen gjorde vi egentligen inte någonting speciellt. Vi galopperade mest på cirkel, letade efter den rätta känslan och kontakten. Sedan sökte vi efter samma känsla i den förvända galoppen och då vi minskade och förstorade cirkeln. Helt enkelt en massa grundarbete, men jag fick verkligen koncentrera mig på min egen sits och mina hjälper. Varje hjälp skall ha en funktion, och den skall vara så lätt, så lätt.

På timmen gjorde vi inget travarbete, men igår då jag red lite för mig själv så prövade jag på traven. Ronja var lite ojämn framme i formen, då hon blev stressad av att det var så trångt. Men traven som hon bjöd på var otrolig. Aldrig har jag känt att hon swingat så bra med frambenena och bogen. Jo, kanske hos Andreas i början av sommaren, men då kom swinget från att vi faktiskt aktiverade och pushade en massa. Nu kom den tack vare det att hon faktiskt var avslappnad och jobbade igenom hela kroppen.

Nyckeltankarna efter träningen:

* Förfinade hjälper. Ronja är en extremt känslig häst. Gör så lite som möjligt på ryggen.
* Håll mera i bridongen, och släpp på stången. Detta måste jag verkligen kämpa med. Med C och K gick de bäst med ett stadigt stöd på båda tyglarna, Ronja spänner sig för mycket om stången är spänd. Detta måste jag öva på fast det känns konstigt.
* Vänster hand skall vara rakt uppåt, det spelar roll. Det samma gäller axlarna. Axlarna skall ha samma ställning som du vill att bogarna skall ha. Skall bogarna gå mot höger så skall mina axlar också göra det.
* Framför allt, håll en mjuk hand. Spänn den aldrig.
* Försök räta upp dig och sitta på rumppan. Lättare sagt än gjort, men kämppa med det.

Viktiga funderingar och saker som kräver min hela koncentration. Grundsaker och små detaljer som jag inte tidigare behövt fundera på med mina två killar. Men med Ronja är det saker som påverkar någonting enormt.

Fina fina Ronja. Bilden är (C) by Ida Johansson