Efter min paus har jag ridit henne annorlunda. Ronja har alltid haft svårt för att hålla ärligt i form, hon spänner gärna upp nacken och hålls inte riktigt nere på tygeln hela tiden. Samtidigt är hon väldigt orolig i munnen och jag får inte något grepp om henne.
Min nyaste teknik för att lösa detta är att istället för att börja göra en massa med handen och lossa hit och dit, så måste jag få henne att komma bakifrån in i handen. För det är ju lönlöst att lossa och försöka mjuka upp någonting som redan är helt ostabilt och bara flyter ut åt alla håll. Så därför, från och med nu, när hon känns svår framme, så sätter jag mera tryck i henne med skänklarna. Jag håller dem runt och nära henne hela tiden, och så när jag känner att nu börjar hon bli ojämn framme så trycker jag på henne bakifrån. Och det fungerar otroligt bra. Hon tar ett stadigare tag framme bara jag kommer ihåg att hålla mina händer stilla och faktiskt erbjuda henne det stöd hon vill ha, jag kan rida med mjukare händer och hon får ingen chans att hamna bakom skänkeln.
Igår var Ronja helt super, hon var i en väldigt fin mjuk rund form och travarbetet var otroligt. Idag var hon lite spändare i halsen, jag fick inte riktigt ner henne dendär sista centimetern, men sedan igen så var galoppsamlingarna helt jätte bra.
Imorgon blir det en tidig morgonskogstur, det är både hon och jag förtjänta av efter tre tunga, men ack så bra ridpass.
 |
| <3 (C) by Martina Rosenlew |
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti