Jag ville alltid stanna hos dig. För hos dig var jag alltid fri.

Jag känner mig så borta. jag kan inte greppa någonting. Jag vågar inte gör någonting. Mitt sinne är omgivet av ett vitt ludd, en dimma som jag inte orkar börja ta itu med. Jag orkar inte börja nysta upp allting, orkar inte börja tänka. Jag är slutkörd, orkar inte anstränga mig. Men det är helt okej. 

För mitt team är splittrat. Det gick så snabbt, det som jag aldrig ens föreställt mig hände. Han var alltid den jag lutade mig mot, han som stod där när allt annat snurrade. Han som alltid var så fantastisk, han som jag visste att tillsammans med honom så är jag någonting, en del av någonting otroligt.

Och nu, så är han inte mera här. Jag står ensam här, bland alla mina tankar, alla mina val. Och han finns inte där för att leda mig igenom det, där för att bevisa vad kärlek och tillit påriktigt handlar om.

Jag står här, svajande i vinden. Jag ser ingeting, dimman täcker mina ögon, jag vet inte vart jag skall gå. Och när jag sträcker ut handen för att ta stöd, så känner jag bara tomhet. Men jag hoppas, att du tittar på mig där uppifrån. Att du vakar över mig, leder mig åt rätt håll. Och fast jag nu känner mig så ensam och sönder, inte är det, utan att du är här med mig.

Vila i frid
Carry Jr. 
09062001 - 30062013